Med tårade ögon, knip i magen och ett leende på läpparna följer jag SVT:s dokumentärserie Född att vara annorlunda.
Igenkännande tankar som "Så var det, så kändes det". Den ångestladdade stunden när vi ännu en gång lämnade dottern på operationsbordet. Känslan av total utmattning men insikten om att ändå vara tvungen att kämpa vidare. Sömnlöshet. Tyngande svart sorg.
Men oändligt många fler tillfällen och stunder av närhet, glädje och sprängande stolthet.
Tacksamhet över att ges möjlighet att ta del av andra "annorlunda". Möten med empatiska och kunniga proffs som innerligt vill väl.
Ikväll visas sista delen på TV 2 kl.18.00.
Tidigare avsnitt finns på SVTplay.
Se den
Visserligen har jag inget "annorlunda" barn själv men likväl en extrason med Downs.
SvaraRaderaGlädje och frustration blandas även för mig som "bara" får låna emellanåt!
Sett programmen och berörts på djupet.
SvaraRaderaJag har följt familjerna (programmen) med stor respekt, vördnad och ödmjukhet! Vi är alla unika individer...
SvaraRaderaSåg gårdagens program
SvaraRadera