- Tänk, får jag besök? Det kommer aldrig någon hit.
- Men mormor, det är väl inte sant?
Hon ser frågande på mig men strax klarnar minnet och hon rabblar upp döttrarna, sonen, barnbarnen och det nyfödda barnbarnsbarnet som passerat sedan hon flyttade in. Vi sätter oss vid bordet, pratar om huset som ska säljas, att det här är hemma nu. Hon pratar om samma saker som när jag var hos henne för tre dagar sedan. Om promenaderna på snöpudrad mark i stadig armkrok med personalen. Om det hembakta kaffebrödet. Om att tjejerna på boendet tycker hon är så pigg.
Det känns bra i maggropen. Hon kommer att få avsluta sitt liv med värdighet.
Hel, ren och mätt.
Utanför fönstret går vintersolen ner bakom villataken.
Tryggt, inte minst för er anhöriga!
SvaraRaderaSå skönt att hon verkar ha det bra. :)
SvaraRaderaSom det ska vara, att få ha ett liv i värdighet. Oavsett om det är i början av, mitt i, eller slutet av livet. Skönt för er och henne.
SvaraRaderaDet är så det ska vara!
SvaraRaderaÖnskar alla alla gamla människor skulle få ha det som hon har.
SvaraRaderaDu beskriver det vi vill att våra nära ska få leva i men tyvärr finns det dom som aldrig får ett besök och sällan får känna värme.
Det här är värme när den är som bäst
Kram
Bästa du!
SvaraRaderadu har en award hos mig. och man gör precis vad man vill med den, man behöver inte länka o greja, man kan bara ta den till sig och vara glad för ett ögonblick :) Kram!
och min kommentar om lilla mormor kom bort...vad skönt det är, när det känns sådär. att det blir bra. det är ju det man vill. helst av allt. Kram!
SvaraRaderaPrecis, som det ska vara! :)
SvaraRaderaSkönt för lilla mormor - och skönt för er anhöriga!
Många gamla som far illa i ensamhet och glömska på ålderns höst!
Skönt att det har ordnats sig. Kram
SvaraRadera