Hade precis antecknat klart när vännen kom in på kontoret.
Jag sträcker över A5-blocket till henne.
- Nu har jag bokat plats för oss på vinprovning i vår.
Hon läser mina kråkfötter och utbrister:
- Men du har ju bokat en person för mycket.
Det är i den sekunden som jag inser.
Att jag räknade med henne.
Hon som inte längre finns i vår närhet.
Hon som hade självklar plats i kretsen av väninnor.
Jag insåg inte att stolen står tom.
Läste för min sambo det du skrivit...och torkade bort en tår på min kind samtidigt.
SvaraRaderaKram Ann-Louise
Hon finns uppenbarligen närvarande hos dig ännu. Fint. Och hon kanske tar ett glas vin med er, där hon är.
SvaraRaderaFysiskt kan hon ju inte följa med. Men i anden är hon med er. Tänk vilken lycka, att ha dig som vän. En vän som aldrig släpper taget.
SvaraRaderaFint och ledsamt att inse =( Stor kram
SvaraRaderaÅh, vad sorgligt.
SvaraRaderaDet är väl så att vissa själar dör aldrig...
SvaraRaderaBlir varm i hjärtat över att du fortfarande har henne så levande i sinnet att hon räknas som självklar.
SvaraRaderaOch ledsen över den där tomma jäkla stolen.. :(
Kram
SvaraRaderaJag sitter med tårar i ögonen och vet att din väninna ler i sin himmel Att ännu vara nära sina kära är mycket värt.
SvaraRaderaMen det är så underbart samtidigt som sorgligt att det är på detta sättet. Hon finns kvar, men ändå inte. Kram Maria
SvaraRaderaTant Grön har redan skrivet vad jag ville säga! ♥
SvaraRaderaDu har en award hos mig!
Jag gick tillbaka och läste det andra inlägget också, så vackert skrivet! Så otroligt tråkigt att förlora en vän! Ibland är livet så orättvist.
SvaraRaderaKram
jag vill bara skriva exakt det som kloka Tant grön skrivit. och sen att du är så himlens fin. så. Kram.
SvaraRaderaoch nu gick jag in och läste texten från när din dotter fyllde 17 år. och jag. är. alldeles mållös. och full av beundran.
SvaraRaderaSorgligt!
SvaraRaderaVissa kommer alltid att ha den där platsen, det känns självkart på något vis. /Kram
SvaraRaderaKan bara instämma med de föregående talarna...
SvaraRaderaDet är inte alltid ens undermedvetna hänger med... Men fint att du hade personen i tankarna ändå.
SvaraRaderaKram.
Min bror dog i Januari. Första julen efter skulle vi vara hos mig. Jag räknade att vi var tolv. Räknade till tolv tallrikar flera gånger och dukade på två bord. Likväl hade jag dukat till tretton.
SvaraRadera