Hört talas om GPS? Eller muntlig kommunikation?

Körläger.
Jag har förberett under flera månader med fondansökningar, kontakter med föräldrar, gruppboende o assistenter. Tydliga direktiv till köket om alla specialkoster o vilka som ska dela rum.
Idag var det änligen dags.
Träffas kl.17 för gemensam middag. Förväntansfullt fniss. Proppfulla karbinväskor. Men två grabbar saknas. De har lämnat sitt boende 15.15 för att med färdtjänst åka 4,5 mil. Vi ringer boendet, taxibolaget och grabbarnas mobil. Ingen kan ge besked om var bilen befinner sig. Chauffören kan en handfull svenska ord och klarar inte att läsa vägskyltarna. Vi försöker via mobilen berätta hur han ska åka men ingen respons. Vi begär att han stannar så att jag kan åka dit och hämta upp grabbarna men chauffören vägrar. Detta kaos fortsätter fram till 18.50 då taxin kommer in på gårdsplanen. 4,5 mil tog 3.35 tim. Chauffören har hunnit ta betalt av grabbarna när jag öppnar bildörren. Utan pardon tar jag tillbaka pengarna och säger att den här resan ska de inte betala och har han problem med det får han prata med sin chef.
På min fråga om han inte har GPS får jag förvirrade svar om att grabbarna sa fel väg. Grabbarna är två utvecklingsstörda män med 8-årings förstånd.
Imorgon lämnar jag in en anmälan och har även uppmanat boendet att göra detsamma.
Det var helt fel person att jävlas med när det gäller att svaga och utsatta människor hamnar i en sån här situation.

Nu sitter två mätta och belåtna killar i soffan med sina körkompisar. Skålarna är fulla av chips och DVD:n är startad.
Det är bra nu.