............................

Nej,
nu måste tid, ork och inspiration prioriteras på annat.
Hej då på ett tag.
Vi hörs.
Kanske.

Söndagskultur i alla former

Vad kan man förströ sig med en solig söndag i juni?
Kanske åka på kördag för funkisar?
Sångglädje, sockerdricksträd och lasagne.
Dubbelbugg till Häggarnas dansband.
Kan utan överdrift konstatera att dottern somnade ovaggad efter dagens massiva kulturdos.

Med smak av Italien

Jag gillar inte pizza
Det vill säga
kvarterpizzerians flottdrypande med pressad skinka
eller
Coops frysta "stenugns"bakade
Men man är väl inte sämre än man kan ändra sig
Jag har aldrig
jag upprepar
aldrig ätit så god pizza som vår egna grillade

Det där med "ständig" jour

Tappat räkningen på antal gånger makens jobbmobil ringt när vi står på en flygplats, checkat in på hotell i Europa eller sitter och pimplar vin på altanen.
Tekniska fel, mejlen funkar inte, överhettade servrar, larmsystemet går överstyr.
Idag är det klämfredag.
Jag är alltid ledig på fredagar.
Pekat med hela handen och bett maken ta ut en av sina alldeles för många sparade semesterdagar.
Då ringer mobilen.
Nån jävla klantskalle har grävt av Teliakabeln på en åker utanför makens arbetsplats.
Jaha.....och där åkte han iväg till jobbet......

Hipp hurra

 

Avslutar flaggdagen med att öppna en flaska bubbel och gratulera mig själv till det stora privilegiet att vara född, uppväxt och åldras i landet Sverige. Jag har aldrig behövt svälta eller sakna tak över huvudet. Jag har fått utbildning, vård och social trygghet. Jag har aldrig behövt delta eller mist anhöriga i krig.
Tack.

Eclipse, Bläckfisken och några varv med Kvasten

 

Tack så hemskt mycket assistenten för filmsnutten
Jodå,
hon syns i sin rosa fleece
rulledottern

När jag återupplivats blir det löneavdrag

Håller tummarna för bra väder

Idag är rulledottern och gymnasiesär på utflykt
Gröna Lund
Hela dagen
Personalen packade in 12 tonårsfunkisar i buss inklusive matsäck, regnkläder och oändliga mängder tålamod.
Personalens motto är att "inget är omöjligt"
Förra året kom dottern hem med chokladhjulets högvinst och fotobevis att hon åkt värstingattraktion



Om hon kommer hem ikväll och berättar att hon åkt Eclipse kommer jag att få panikattack, akut hjärnblödning och troligen falla död ner.

En avslutning - check

Avslutning med världens bästa funkiskör
Jag har tagit ut rejält med pengar från körkassan
Nu ska här frossas och mumsat
Men
Alldeles för många goda sorter
Alldeles för mycket att bestämma sig för
Det är besvärligt att ta ut svängarna
när den mentala kapaciteten inte är på topp
Efter fniss, trams och beslutsångest lämnar jag fram beställningen
8 mjukglassar varav två med strössel och två bägare med 2 kulglass
Jag kan verkligen inte anklaga gänget för att vräka loss när det bjuds

Här får man inte vara akut hungrig

Ett dygn i saltlag
2 timmar indirekt värme
Röks i whiskyspån
Slowfood
Men vem har bråttom en ledig, soldränkt och sommarvarm söndag?

Icke-firandet fortsätter

Fungerar utmärkt att inte fira sin 50-årsdag
Långhelg med familjen i Köpenhamn
Vinprovningshelg med syskon
Finfika o blommor på jobbet
Vänner kom förbi med tårta
1 hemlig utflykt och 2 middagar på vänt

Det är ju inget besvär alls att fylla jämnt

Som jag har väntat

Fick vänta längre än vanligt
Vårkylan bromsade
Men nu
Äntligen
blommar mitt träd och påminner att vinterhelvetet är avklarat och det dröjer ett halvår till nästa psykbryt

Bra att ha......... typ

Jag uppskattar mina kollegor men misstänker att de har en defekt gen som starkt påminner om en hamster.

Varför skulle de annars spara veckotidningar från 2010, inaktuella facktidningar, receptkopior, reklam från mässor och läkemedelsföretag och mötesprotokoll utskrivet 2011? Allt detta prydligt lagt i högar, ovanpå en annan hög, bredvid en tredje hög i bokhyllan på personalrummet?
Eller stapla 24 diskade matlådor i en gammal kartong bredvid bokhyllan?
Eller ställa upp 4 pepparkaksplåtburkar ovanpå köksskåpen? Sida vid sida med några dammiga julgruppskorgar?


Jag har ingen hamstergen

Om det är bra eller dåligt får mina kollegor uttala sig om.

Två stora proppfulla sopsäckar senare.

Efter regnet

Promenad längs kanalen
Restaurangdate med vänner
Perfekt avslutning på veckan
Godnatt

Published with Blogger-droid v2.0.8

Okey att vara bakfull en fredag? Absolut.

Vardagen går alldeles för fort
Insåg att jag inte pratat med en vän på hela vintern,
skickade sms o frågade om hon hade tid att komma förbi
trots att det var arbetsdag
surra och ta ett glas rött
"Ja, vad kul"
Vi pratade,
skrattade
och grät
tömde två flaskor rött
och vips var klockan 01.20

Idag är jag ledig
och bakfull

men det gör absolut ingenting

Pyspunka

Punktering
Tömt batteri
Kortslutna kretskort

Kalla det vad man vill

Jag är tröttt

Så ända in i benmärgen trött

Over and out

Vågar jag erkänna?

Såg finalen av ”Mästarnas mästare”

Gick nöjd till sängs, slog på tv:n och drog snabbt slutsatsen att det vunnits något i hockey
Vuxna män skuttade runt på isen likt ystra vårlamm
Fumligt och klumpigt kramandes och pussandes
Aha….....
”Vi” har alltså vunnit guld
Vilken slags mästerskap?
Aha…......
VM
Mot vem?
Aha…......
Schweiz
Siffror?
…………………………

Orkade inte vänta på svar
Stängde av och somnade
Tog för givet att jag faktiskt skulle överleva utan denna information

Nu har vi satt punkt

 

 

Våren är här. Solen värmer och buxbomshäckarna grönskar.
Mormors aska vilar tryggt i knät på rulledottern
Det är dags att ta farväl
Avsluta ett nästan 90-årigt leverne som efterlämnar tre barn, en skock barnbarn och barnbarnsbarn
Nu vilar urnan sida vid sida med morfars
De är äntligen tillsammans igen
Vi sätter punkt med kaffe och grön tårta
Det skulle hon ha gillat
Min lilla mormor
Jag kommer alltid att sakna dig
Elsa Westergren

Bildspel Särgymnasiets vårkonsert

Hon den där i turkost superglitter
det är min unge det
Bildspel SN

Mod.....äkta mod

Stadens teater är bokad. Varje sittplats upptagen.
Så öppnas ridån och strålkastarna tänds.
Där står de på scenen. Särgymnasiets ungdomar. Finklädda, nervöst fnissande och obeskrivligt stolta.
Du som aldrig tagit del av ett uppträdande av ett gäng funkisar kan inte förstå. Lyckan. Den prestigelösa glädjen. Trots att sången haltar. Att texter glöms. Att koreografin är näst intill obefintlig. De dunkar varandra uppmuntrande i ryggen efter solosång. P bugar djupt trots att han bara var rekvisita i numret. Repertoaren växlar från dansband, Sanna Nielsen, ACDC och Laleh.
På scenen står ett grupp ungdomar som är sin alldeles egen sort. Dessa individer kommer aldrig att platsa på högskolan eller på något prestationskrävande arbete och de kommer ständigt få höra att de är kostsamma för staten.
Jag gråter när F sjunger "Mitt mod" stående längst fram på scenkanten med kompisarna doande bakom hennes rygg. Ordens betydelse slår hårt, hårt i en funkismammas hjärta.

"Att inte våga säga något, att inte vara stark
Bara gå omkring helt ensam, bara på min mark
Aldrig vågat ställa mig upp och visa vem jag är
Aldrig vågat säga ifrån, säga hur det är
Men nu idag, känner jag
Nu känner jag att jag har mod
Nu vill jag skrika, skrika vad jag vill
Nu vill jag hoppa av glädjen som är min
För jag är inte den tjejen som inte vågar säga något
Nej, nu är jag tjejen som som vågar säga vad jag vill
För nu idag, nu känner jag
Nu känner jag att jag har mod"

Av barn och fylltrattar får man höra sanningen

Man får även höra sanningen av cp-brudar med total avsaknad av smidighet.
Jag har klätt upp mig för galej. Vit skjorta och nyinköpt grå figursydd väst med blankt foder. Frågar rulledottern om hon tycker att jag är fin.
Under tystnad tittar hon på min klädsel. Suckar tungt.
- Du ser ut som en från länge sen.
- Nu förstår jag inte. Vad menar du?
- Ja, du ser ju ut som en dräng.

Ridå.....

Jaha, är 50 år och 4 dagar och det fungerar alldeles utmärkt

Jag fick som jag önskade.
Slapp planera, städa, fixa och trixa, serva alla andra.
Fyra dagar i Köpenhamn tillsammans med de tre jag älskar allra mest.
Hotell vid Rådhustorget med utsikt över borgliga brudpar, mc-cruising, raggarbilsträff och sorgligt många tiggare från de fattiga delarna av Europa.
Lunch i Nyhavn, shoppa skor på Ströget och utställningen "PopArt" på Louisiana.
Jag är väldigt nöjd och ser fram emot 60-årsdagen.


Äntligen här! 
 



Födelsedagsmiddag på Australienska "Reef & Beef". Tog seden dit jag kom och åt krokodil till förrätt och kängurubiff till varmrätt.

 

Nyöppnade "Blå planet" med hajar på tillväxt

Positiv upptäckt

-7,5 kg
Sakta men säkert
Tycker inte det märks så mycket
Fortfarande guppig mage, lår o rumpa
Tills jag plockade fram förra årets byxor
Nu har jag fyllt en kasse till Myrorna
Nej. tanten är inte tillräckligt hipp
för att ha sommarbrallor nedhasade till knävecken
med röven synlig

En egen hjälte på hemmaplan

Bild lånad från SVT

Vi sitter tillsammans och tittar på rulledotterns favoritprogram.
Hon är tagen, trollbunden. Utan att vara medveten klappar hon i händerna, "oooar" högt och skrattar befriat när programmets deltagare kämpar på i fullständigt otillgänglig terräng.
När gänget nått vulkanens topp vänder hon sig mot mig och utbrister:
- Mamma, vilka hjältar de är!
Jag instämmer och vi pratar en stund om hur mycket man klarar om man försöker.

Hon inser det inte själv.
Att även hon är en hjälte.
En extremt tidigt född unge som dog men vände tillbaka med lång rad av komplikationer dokumenterade i journalen.
Som mot oddsen växte, utvecklades och blev en alldeles egen person med speciella behov och förutsättningar men med stor betydelse för många människor i sin närhet.
En tjej som skrattar betydligt oftare än hon gråter och surar.

Det är inte alla förunnat att ha en egen hjälte på hemmaplan.

En slags förfest

Bästa syskonen

Sista helgen som 40-åring är passerad
och jag överlevde.
Trött, aningen bakfull men väldigt nöjd.
Tid med make, syskon, respektive och bästa väninnan.
Vincontoret Tidaholm glänste med Bond-tema, bubbelprovning och 5-rätter.



Idag tvättar jag kläder och packar resväskan igen.
Ska även försöka överleva 50-årsdagen på fredag.

Roadtrip

Det finns personer som man ska vara extra rädd om.
Vars vänskap och kärlek man ska vårda och värdera högt.
I helgen ska jag på roadtrip med mina syskon och respektive.
Lillebror och lillasyster.
De två som jag vet ställer upp i vått och torrt.
De två som vet att jag kommer som en blixt om de behöver mig.

Jordiga fingar

Ibland drömmer jag.
Att jag vaknar på morgonen, slänger benen över sänkanten och kliver upp. Obehindrat. Utan hjälpmedel. Med styrka i musklerna.
Ibland dagdrömmer jag.
Att jag är stark. Att jag lyfter, bär, sitter på huk, släpar, gräver, ställer mig upp och springer. Springer fort med hårt dunkande puls i halsvenen.
Ibland längtar jag.
Till den tid när döttrarna var små och jag hade växthus, blommande rabatter och trädgårdsland. När fingarna var jordigt smutsiga och mulldoften impregnerade min hud.

Men jag drömmer, dagdrömmer och längtar bara i smyg.
För ingenting, absolut inget blir bättre av att jag beklagar eller träder in i rollen av martyr.
Jag kan trots allt fortfarande halta runt i blomsteraffären. Köpa färdigodlade växter i plasttråg, lätta nog att bära. Jag kan fortfarande plantera i krukor på altanen. Krukor som maken ställt på på lecablock så jag slipper böja mig. Jag kan fortfarande sitta ute en ljummen sommarkväll med ett glas vin i handen, omgiven av blommor, örter och tomatplantor.
När allt kommer omkring klarar jag så mycket mer än vad som begränsar.
Det gäller bara att vända fokus.
Om och om igen.
 

Förvirringens tid

Känns som måndag
Men det är mitt i veckan
Fast snart är det helg
Det står maj i kalendern
Men känns som februari i vinden
Och ser ut som april i trädgården

  

Med stigande ålder ökar klokheten

Valborg och som alltid är det iskallt och blåsigt.
I ungdomens glada dagar var brasan en gigantisk och svartbolmande rishög vid fotbollsplanen. Den brann ner på max 10 minuter. Fast det var helt ointressant då jag själv var barbent, halvfull på Aurora och hånglade med den grabb som fanns till hands.
Med åren blir man betydligt klokare.
Ikväll ska jag ha på mig jeans och vinterjacka. Äta middag inomhus med goda vänner och dricka dyrvin.
Om värdparet envisas med en brasa av något slag får den allt vara synlig inifrån ståendes vid fönstret.

Okey, nu är det bara värmen vi väntar på

Timjan, oregano, salvia, rosmarin o gräslök. Sommarens marinader, såser, foliepaket och sallader är förberedda.
Jaha, var är sommaren då?

Published with Blogger-droid v2.0.8

Att erkänna förträngda tankar

Idag blev det tydligt. Så klart.

Jag kan äntligen förlika mig med tanken att rulledottern inom något år ska flytta hemifrån. Jag kan även erkänna, utan att känna mig som en dålig funkismor, att jag faktiskt ser fram emot den dagen.
Oftast kan vi pussla ihop att hon stannar hemma med assistent när vi ska bort till vänner men idag var hon tvungen att följa med. Efter två timmar var hon uttråkad av vuxenpratet och ville absolut hem. Innan dess hade jag underhållit med mat och fika, pappa fixat med toabesök.
Maken och jag var inte alls färdiga.
Det hade verkligen varit trevligt att i lugn och ro sitta kvar och prata. Dricka ett glas vin till. Umgås, skratta och slippa vardagliga måsten.
Men det gick inte. Vi fick snällt tacka för oss och gå hem.
Det var i den stunden jag insåg att jag är redo för tanken att hon snart är mogen nog att flytta. Att jag är urless på småbarnsrutiner med tillsyn. omvårdnad, klä på, klä av, duscha, medicinera, mata.......i all jävla oändlighet.
Det blir inte bättre än så här. Hon blir inte mer självständig. Hon blir inte mindre funktionsnedsatt.

Jag vågar äntligen erkänna högt och utan att skämmas.
Att jag är in i själen trött på att vara bebismamma till en 19-åring.