Brinner i plånboken

Sitter o pustar ut efter en sväng på stan.
Nåja, sväng o sväng.
Mer korrekt två affärer där jag lyckades hitta en gnutta grus vid entren att kliva på.
Jag måste nog vara rikets billigaste kvinna.
Inte billig ur en moralisk aspekt utan rent ekonomiskt.
Snön föll till lucia o därefter har jag inte satt mina snubbliga fötter i närheten av frisör, cafe, köpcentrum eller chic boutiqe.
Men idag, då vågade jag,
upptäckte att det går utmärkt att bränna tusenlappar på enbart Åhlens o Hemtex.

Nytt under solen?

Sockan,
har du läst det senaste?
så fånigt, det behövs väl ingen studie,
det har ju du o jag vetat hela tiden.

Fotspår i snön

Vår stora trädgård är inbäddad i snö. Slät, bomullspösig o omålad. Längs den nedtyngda häcken syns enbart raden av rådjursspår, trippande till o från äppelträdet med dess oplockade frukt från hösten. Stående vid köksfönstret slår tanken mig att det inte bara är äpplena som glömts bort. Trädgården ligger ödslig, utan tecken på lek, grävda grottor o pulkaspår i minsta backlutning. Det blir påtagligt att mina döttrar lämnat riket där barnen bor. De finner inte längre bubblande glädje över att kravla runt, tjuta högt när snön pillar ner innanför halsduken o rusa in med rosiga kinder o ivrigt undra om de kan få varm choklad. Mitt motto, var sak har sin tid, känns svår attt ta till sig idag. En otrampad trädgård känns bara sorgsen.

Rutinavbrott

Dottern sitter i hallen o väntar,
jacka, flecce, vantar o mössa,
spisrosorna blommar på kinderna,
väntar o väntar.
Ringer taxi o frågar om de åkt i diket,
nej, båda resorna är avbokade.
Missförstånd, det gällde ju bara hemresan.
Ingen ny taxi kan komma förrän om några timmar.
-Blir du ledsen om du får stanna hemma idag från skolan?

Hon bryter dagdrömmen,
vänder upp ansiktet
o flinar stort.

Nu börjar helgen.

Tjing tjong långkalsong

Nämen nu har internationella Disa hälsat på igen. Tyvärr har jag inte hunnit lära mig mandarin eller laotiska sen sist så jag ber om ursäkt att jag inte svarar på kommentaren.

Blicka uppåt

Be carefull out there,
kära Stockholmare,
det är lavinvarning på Globen.
Åre, stick o brinn!

Det som göms i snö....

Det som göms i snö....vet inte riktigt när det beslutades att vi skulle deporteras till Nordpolen med hus o bohag?

Tips om tillväxthormoner?

Insåg att jag haft, med några få kortvariga episoder, samma frisyr sedan stenåldern. Det är läge för förändring. Nu ska jag tålmodigt låta håret över öronen. Å tiden går ju fort när man har roligt så visst är det snart april, maj? Visst, visst?

Den stora elaka bloggvärlden

Det är konstigt det här med bloggar.
I media läser jag om nätmobbing, anonyma o elaksinnade kommentarer o bloggbråk. Efter över ett år i denna sfär har jag aldrig någonsin stött på fenomenet varken hos mig själv eller på annan blogg. Hur kommer det sig? Jag får glada, gulliga, rappa o ffa stöttande kommentarer till mina inlägg o möter samma sort på de bloggar jag följer. Alltså, är det fel på mig som tydligen inte är provocerande nog o dessutom omedvetet väljer att läsa likasinnade? Hur kommer det sig att jag där ute i bloggvärlden endast mött vanliga medmänniskor av kött o blod som bara vill väl?
Innebär det här att övervägande personer i vårt land faktiskt är trevliga människor som vill lämna ett diskret avtryck o beröra på ett vardagligt sätt?
Kan det vara så enkelt o banalt?

"Mågott"sysselsättning?

Men det är väl ett utmärkt val med ett glas vitt o Spårlöst när man mår piss?

Februari Blues

Ibland blir jag oerhört trött på mig själv, den positiva, den glada o med attiyden att inget är omöjligt. Genom åren har jag envist vägrat att låta mig nedslås, gå in i depression eller tappa taget. Jag har tjurskalligt jobbat vidare, blundat hårt o fortsatt mitt liv som om sjukdom o värk inte har någon större betydelse.
Men så tar det stopp.
Sömnlösa nätter, molande tynade muskler o sorg över hur min liv blev. Vintern isolerar mig, tar bort det uns av självständighet som finns kvar. Det gör mig medveten om mina kroppsliga begränsningar o inskränkningarna i vardagen.
Jag kommer aldrig att ge upp,
men just nu måste jag få ägna mig åt självömkan,
tycka aningen synd om,
tillåta mig att gråta
o sörja det som inte blev.

Budget-SPA

Lördagsgodis nr.1 är choklad,
ljus, slibbigt söt mjölkchoklad.
Lördagsmys nr.1,
är mammas SPA-behandling.

Jaha o nu då?

Hoppla, klockan är 11 o här sitter jag i fåtöljen, iklädd morgonrock, fågelbo på skallen o laptopen i knät. Dottern, som den sanna tonåring hon är, har ännu inte visat några livstecken. Helgen har en blank kalender för första gången sedan långt före jul. Hmm, vad ska jag göra idag? Sticka näsan utanför dörren är uteslutet, städa går bort, baka gjorde jag igår. Kanske vara lat? Låta helgen gå, tillåta mig att bara vara?
Ja, så får det bli,
låt helgen börja.

Mys utan mexikanskt?

Fredagsmys utan tacos, är det möjligt? Absolut, går faktiskt lika bra med gös i dill/tomat, potatis o sparris.

Förberedelse

Tidningen "Vi i villa" låg i brevlådan idag,
uppmanade den präktige villaägaren att börja förbereda
inför sommaren i den prydliga llla trädgården.
Jajamen, jag är lydig så jag skrev genast en lista:
Gräsklippare i boden....check
Bensin på macken.....check
Grillen under en snöhög bakom boden.....check.
Ok, då har jag förberett klart, var fan är sommaren?

Baka, baka liten bulle

Nej, vad mycket skräp det finns i vårt dagliga bröd.
Nu är det åter dags för nya tag,
jag vill ge familjen kvalitet,
behöver byta ut gamla bakböcker mot moderna,
baka surdeg, fullkorn o bröd utan en endaste ynka tillsats.

Tips på bra receptböcker mottages tacksamt!

Midnatt råder, tyst det är i husen!

Det är snart midnatt, stormen har blåst över o jag är på väg hem. 60 km/tim på motorvägen o förblindande snörök. Men det är det värt efter kväll med goa vänner o en kortlek.

Övernattning?

Det står en brits på mitt tillfälliga kontor. Kan funka om jag inte tar mig hem ikväll.

Välkommen!

Dåså, nu rullar ovädret in över östkusten.

Förbannade väder igen

Ibland är det aningen svårt att uppskatta levernet på landet.
Ä.dottern som varit på snabbvisit hemma under helgen, stod vid busshållplatsen utanför vårt hus för att ta sig 3 mil till tågstationen, därefter åka 1 timma med SJ, därefter tunnelbana, därefter buss för att äntligen komma innanför skolans dörrar. Medan hon står där i snödrivan, passerar en taxi som stannar till o meddelar att om hon tänkt åka buss så var den tyvärr inställd o inget ersättningsfordon var ordnat. Det innebar att hela den välstrukturerade resan rasade som ett korthus i motvind.
Missade lektioner kanske är ett godtagbart pris för att vara dum nog att frivilligt bo i den gemytliga o avundsvärda lantliga idyllen?

Att inte höra

-Va, vad sa du? Prata tydligare. Jag hör inte, kom hit om du vill någonting. Snälla, snacka inte så fort.
Mitt nya mellannamn borde vara va eller möjligen öhhh, ursäkta.Har åldern även börja knapra på hörseln förutom synen som redan är skral? Kanske, har inte sökt läkare, känner ingen större längtan efter hörapparater. Ärftligt? Nej, mer incidentbaserat skulle jag tro.
-Sssshh, de är snart klara, bara en liten stund till. Ett rör till, en nål till, ett stygn till....Jag lovar, snart, snart.
Jag kysste hennes kinder, saltet från hennes förtvivlade tårar fuktade min blossande hud. Jag ville trösta, förmedla trygghet att förstå att det var nödvändigt, att hon måste stå ut. Jag har tappat räkningen på de gånger jag famnat hennes skakande kropp, mitt ansikte tätt, tätt inpå hennes, andas i hennes öra, viska ord som ska förklara varför jag tillåter smärta, varför hon är fasthållen, varför hon inte får gå hem. Hon har vrålat i mina öron, hulkat med ångest spelande på stämbanden, kastat armarna runt min nacke o hållit sig fast med kraft som inte borde finnas i bångstyriga lemmar.
Ja, jag hör illa men ljuden av min dotters gråt den tystnar aldrig.

Upplevelse

Jag är mörbultad,
musklerna ömmar som efter ett träningspass,
ögonen är rödgråtna
o det bultar i tinningarna.
Jag är inte lättflirtad men jag är tokkär,
uppfylld av sprakande färger o svårsmälta intryck.
otroliga synupplevelser o en underbar kärlekshistoria.
Avatar 3D
Det här kommer jag att leva länge på.

Känns dig för all del inte provocerad!

Läste en artikel som ledde till att jag hade tänkt skriva ett provokativt inlägg, skapa debatt o ge intellektuella vinklar för vilda diskussioner bland mina läsare i detta ämne. Jag har minsann åsikter dock kanske inte helt politiskt korrekta. Mina inlägg behöver ju inte alltid pendla mellan myspys o snyft men hur jag än försökte så ville det sig inte riktigt.Jag fick överge projektet o bakade semlor istället.
Hmm, vad säjer det om mig egentligen? Vuxenpoäng eller bara tantvarning?

Tiden går, hej o hå

Slösurfar på Facebook,
kollar yngre släktens vänlistor,
reflekterar att många efternamn känns bekanta,
men inga ansikten väcker minnet till liv.
Inser att detta är barn till kompisar från förr,
avkommor som är runt 18-25,
men det kan ju inte stämma?
Vi är väl inte såååå gamla?

Såja, då tar jag ännu en dag.

Såja, då tar jag ännu en dag.

Snurr i bollen

Nymålad vägg, 1 meter ifrån min arbetsplats. 'Fyllekänsla' i skallen, läge att gå hem tidigt idag med full lön?

Frisk luft

Matte, visst räcker det att sitta i korsdrag? Inte behöver jag skutta ut i snöfallet?

Skit oxå!

Jag vill ha toapapper med minst två lager,
gärna dekorerat,
med perforering i alldeles lagom torklängd.
Maken,
den miljömedvetne,
har inhandlat Änglamarks dasspapper,
nyans i beige-grått,
enkelt lager,
strävt
hårt,
kräver 5 varv av rullen för att undvika genomsläpp av fingrar.
Alltså, snart använder jag frottehanduken istället.

Fördomar, inte då!

Före jul skulle de vara klara,
flyttades fram till mellandagarna,
sen var de lediga,
nytt år, nya löften.
Jajamen, färdigt till den 11:e, garanterat!
Nu har jag jobbat utan pärmar, gardiner, hyllor, skåp o lådor i över en månad med alla dokument i plastmappar spridda i ett rum utan möbler.
Nej, jag har absolut inga fördomar gällande hantverkare,
de jobbar alldeles säkert det snabbaste de förmår.

På gång

Vinden har tvingat upp snön från fälten till stråk med vallar över vägen. Bilhjulen följer de uppkörda spåren med riktning mot hemmet. Mina tankar studsar runt, som överskruvade bollar, jag känner ivrig förväntan o skrivlust som pockar på uppmärksamhet. Jag behöver landa innan vardagen tar vid, sortera intryck, begrunda helgens möten med de människor som jag ska umgås med under en termin. Timmen i bilvärmen med den yrande vintern framför vindrutetorkaren är nödvändig för att hinna ta in, smälta o strukturera.
Kursen är igång, äntligen ska jag åter få skriva.