Jag ironisk? Inte då.

Ännu en bortkastad timme i vardagen för dottern och mig.
Introduktionsmöte på vuxenhab.
Dottern i centrum, jag tyst konsult i bakgrunden.
Jag somnade mentalt efter tredje meningen.
Sövd av pedagogiskt seg röst i så låg ljudnivå att hörselskadade dottern troligen inte ens uppfattade sammanhanget. Vid mening åtta var dottern förlorad och hängde som en ostbåge i rullstolen. Kvinnorna följde manualen, sida efter sida med stora svartvita symboler, och malde på om stöd som kan erbjudas. Måhända fel nivå till en engagerad familj som varit i habsvängen i 18 år. När en av dem frågade dottern om hon ansökt om aktivitetsstöd visste jag inte om jag skulle gapskratta eller få hjärnblödning. Så tokigt, just den ansökan har den utvecklingsstörda, Disneyprinsessälskande dottern ännu inte bedömt sig vara i behov av.
En slösad timme när jag istället kunde gjort något vettigt som att peta mig i öronen eller sorterat konservburkar i färgskalor.
Nej, jag kommer även i fortsättningen att göra som jag alltid gjort.
Vända mig till personer som har koll på läget.  

Möten

Vad vore livet utan möten?
Oftast trista tjänstemannamöten eller projektmöten på jobbet.
Sen kan det vara möten med riktiga människor.
Idag träffade jag en späd liten kvinna med mental råstyrka och en gigants mod.
Imorgon ska jag o rulledottern på habiliteringsmöte.
......näääää......
det känns inte alls lika givande.

Vilodag? Nej, personaldag.

Nu är jag värd ett glas rött.
Huvudvärk men nöjd i sinnet.
Personaldagen som jag organiserat är avklarad.
Tre mindre assistansföretag träffades för att ta del av denna kvinnas erfarenhet av vardagen med assistans.
Med Ninnies kloka ord kan förhoppningsvis våra assistenter se sitt arbete som den ovärderliga insats som de gör för en funkisfamilj.

Nja, det här räknas väl inte som GI eller LCHF va?

Med anpassat kök o händig assistent har dottern sett till att även denna vecka gick moderns diet åt skogen.

Published with Blogger-droid v2.0.4

Nu har hon börjat räkna ner

Rulledottern Ä.L.S.K.A.R sol och badsemester.
Kvällsunderhållning med halvtaskiga covers o flamencodans,
frukostbuffe med pannkakor och chokladsås,
dopp i poolen i månskenet.
Hennes föräldrar uppskattar det inte.
Om en månad åker dottern o assistenter till Gran Canaria.
Vi slipper äntligen följa med.
Att släppa taget känns helt rätt.

Sålt, sålt, kommer aldrig mer igen

Vad vore vardagen utan Blocket?
Rensat garaget på kvarlevor från köksprojektet.
Två begagnade vitvaror sålda och ikväll hämtas bänkspisen som tappert bidrog till att mätta familjen under hösten.

Nu har jag bara en innerdörr o diskbänk kvar att kränga.

Så där ja

Och vad har jag sysslat med för väsentligheter den senaste veckan eftersom jag varit osynlig i blogglandia?
Ja.......
gjort mina timmar på Landstingsjobbet, fixat med bokslutet på vårt företag, avaktiverat Facebook, ordnat med fikat på funkiskören, handlat, plockat bort WF-appen på mobilen, haft fikagäster runt köksbordet, förberett personaldag för några assistansföretag.......
Jaha, om jag skulle fixa till ett hyfsat intressant blogginlägg då kanske?

Tjejkväll

Maken borta på grabbträff,
dottern o jag knaprar chips, sippar Fanta o kollar Mellon.
Min bisittare klappar händer i otakt o ylar med i varje bidrag.
Hon berättar förtjust att det är vadslagning i skolan.
Den som röstat på vinnaren får äran att baka till de andra i klassen.
Dottern la sin röst på Flink.
Hmmm,
skulle tro att hon på måndag kan sitta lugnt o vänta på det nybakade fikabrödet.

Våga vägra svart

Det vår i luften
jag är skitless
på svarta vinterjackor.

Nu behövs det färg i garderoben.

Gästbok med fyllda rader

Rulledotter och gammelmormor

- Personalen tycker så synd om mig.
- Jaså, varför då?
- Det kommer aldrig någon och hälsar på.
Hon tittar med tomma ögon på mig. I den lilla världen är det verkligt. På bordet ligger gästboken som L tagit med som stöd för minnet. När jag öppnar den och läser högt hälsningarna från barn, barnbarn och barnbarnsbarn flinar hon generat och rycker på axlarna. Dagarna flyter ihop. Var det igår eller förra veckan som någon ur familjen knackade på?  

Vi äter kexchoklad. Med reumatiska fingrar fångar hon upp smulor på bordsskivan. Medan hon pillrar in chokladflingorna i munnen försöker jag hitta samtalsämnen som hon kan delta i och bryter när hon ältar samma mening för tredje gången.
Hon muttrar att personalen tvingar ut henne på promenad. Att hon inte får äta lunch ensam på rummet. Att de tycker hon ska sitta med de andra och se filmer med Elof Arle och Thor Moden. När jag säger att det är väl bra fnyser hon förnärmat och stirrar ut genom fönstret.

När jag går dröjer hon sig kvar innanför den låsta glasade ytterdörren och hon vinkar pillemariskt som ett litet barn lämnat på dagis. Jag ler och vinkar tillbaka. Hon är trygg, äter sig mätt och luktar tvål men ändå känns det aldrig lätt att lämna henne. Min åldrade mormor. En kvinna som blivit ett barn.

Måndagsgarv

Undrar om kollegan som klistrade dit lappen på diskmaskinen insåg att uppmaningen är straffbar?

Överraskad

Lillasyster från götet kom förbi.
Småbarnsmamma = insatt i Mellon
till skillnad mot mig  med noll koll.
Med en flaska vin hamnade
vi framför Andra Chansen.
Nu måste jag erkänna en sak.......
rätt låt gick vidare.
Flinkens känsla, text o nakna fötter
gjorde mig rörd och tårögd.
Det här hade jag aldrig trott.
Flink is da shit!

Helgaktivitet

Obokad lördag,
vad ska jag fylla den med?
Långpromenad i vårsolen?
Moooahhahhaa.......
Ähh,
lyssnar på lockropen från
den osorterade tvätthögen istället.
Det är ju oxå trevligt.

Fredagsgodis

Påssåsbea?


Over my dead body!

.............

Jag ventilerar sällan min sjukdom.
Det finns så mycket annat jag hellre vill prata och skriva om.
Men verkligheten flåsar ikapp. Mentalt blundar jag så hårt att blixtar målar mönster innanför mina ögonlock. Kippande andetag och kraftlös hosta när maten rasslar fel. Grönskimrande blåmärken på knän och ögonbryn utsmetade som kvitto på ännu ett handlöst snubbel. Jag lägger vita piller på tungan, tar en stor klunk vatten och sväljer försiktigt. Sväljer bort värken. Sväljer bort insikten att det snart inte går längre.
Beslut om att minska arbetstiden ännu en gång. Beslut om att prova ut den där jävla rullstolen. Beslut om att krympa lite till.
Fan, fan, fan.
Varför tvingar jag mig själv att kämpa? Varför kan jag inte bara resignera?

Bara så ni vet.....

det är vår nu

och därmed basta.

Minuterna innan skoltaxin kommer

Det krävs träning och tålamod att borsta tänderna och samtidigt trängas med sällskapssjukt kattskrälle. Fast mest krävs en djup kärlek till en fet prins.

Blindstyre

- Har du sett mina glasögon?
Makens evighetsfråga ekar i huset trots att döttrarna köpte minst 8 stycken i julklapp. Ok, en snabb inventering av frun.....
2 st på byrån i sovrummet, 1 på fönsterbrädan, 2 vid hans fåtölj, 1 på toa, 1 i kökslådan, 3 i lådan i badrummet.
Näää, jag förstår faktiskt inte problemet.

Då "kör" vi

Så ja,
nu är funkiskören igång
med skratt, trams och sångklang.
En gräsligt lång måndag
men det är det värt.

Ont som har gott med sig

Fick oplanerad tid över när ishalkan invaderade.
Tid att skriva klart och skicka in till Skrivarsidan.nu
- 100 ord om vinter
- Ryggsäcken (utvald till veckans text)

Nu är jag äntligen på gång.....

Konsekvensen av uppfostran

Det hackas, hostas och pustas här hemma.
Maken är genomförkyld med rethosta from hell.
Jag tycker det är aningen svårt att sova när sängen hoppar av hans hackande och föreslog en sipp (mugg?) Coccillana.
Han blänger surt och muttrar att det är onödigt och att jag alltid har sagt till honom och döttrarna "Ta 2 Alvedon, gå o lägg dig, det gör över".

Skit.....
varför ska han nödvändigtvis lyda mig nu?

Vad är det för fel på Ingrid, Louise och Kristina?

Men.....
kul att de valde sin egen väg.
Att välja "Vänner"Joeys agent Estelle som förebild kan väl anses en aningen....speciellt?

Min alldeles egna sessa

Är på jobbet när mobilen plingar o jag ser att assistenten skickat ett mms.
Idag duger inte jeans o t-tröja tycker den monarkifrälsta dottern. Dagen till ära är det spets, guld o blått på ögonlock som gäller.

Nu återstår mitt uppdrag att lyckas hitta en rosa tårta på väg hem

Sammanfattning av dagen

I länet har det varit minst 40 rapporterade olyckor
All busstrafik inställd fram till lunch
12 saltbilar ute varav (minst) en åkte i diket

Känns som rätt beslut att stanna hemma idag

Åhhhh, vad fiiiiiint det är med vinter

Minus 2
duggregn
glashala vägar
assistenten sitter fast på motorvägen
maken ringt o hotat med skilsmässa
om jag sätter mig i bilen o åker
Jaha,
kanske ännu en "jobbahemifråndag?"

Semla eller våffla?

När sportlovslediga dottern ska bjuda ner mormor o morfar på fika väljer hon ICA våffelmix framför moderns hemmabakade semlor.

Otacksamma unge.....

I väntan på skojsigheter

Vad är det med Ticnet?
Har inga problem att stå i telefonkö
men varför,
varför,
har de aldrig pausmusik som fungerar?
Slibbiga ballader som skrapar, skratar och väser.
För att överleva dessa väntans minuter krävs att man antingen totalt saknar musiksinne eller är stendöv. 
Jag har ingen av dessa åkommor.

Väderomslag

Det har toktöat hela dagen,
nu är det minusgrader.
Följden blir isig och snorhal parkering och det är inte särskilt lyckat för en stapplig o muskelsjuk medelålders kvinna.

Imorgon jobbar jag hemifrån.

Dokumentär

Med tårade ögon, knip i magen och ett leende på läpparna följer jag SVT:s dokumentärserie Född att vara annorlunda.
Igenkännande tankar som "Så var det, så kändes det". Den ångestladdade stunden när vi ännu en gång lämnade dottern på operationsbordet. Känslan av total utmattning men insikten om att ändå vara tvungen att kämpa vidare. Sömnlöshet. Tyngande svart sorg.
Men oändligt många fler tillfällen och stunder av närhet, glädje och sprängande stolthet.
Tacksamhet över att ges möjlighet att ta del av andra "annorlunda". Möten med empatiska och kunniga proffs som innerligt vill väl.

Ikväll visas sista delen på TV 2 kl.18.00.
Tidigare avsnitt finns på SVTplay.

Se den

Uppdatering

Alltså,
inte vet jag hur maken hanterar snöslungan
men imorse när han drog igång den
började det att brinna i motorn.
Jaha,
det var en kortvarig lycka.